Ibland så önskar jag att tiden stått still. När vi träffades verkade allt så underbart, närmast magiskt. Vi älskade varandra och ingen oro fanns på himlen. Men det känns som det var en kort tid. Den var underbar den tiden innan jag upptäckte din otrohet och ditt missbruk.

Jag drömmer mig bort till den tiden som varade en kort stund. Jag frammanar bilden av oss två lyckligt vandrandes hand i hand, när vi såg i varandras ögon och kysstes som två tonåringar vart vi gick du och jag.

Han kom emot mig och jag visste direkt att vi två skulle passa perfekt. Vi hamnade i säng redan första kvällen vilket inte tillhör vanligheten för mig. Jag flög på moln och visste att vi skulle ses igen. Detta är inte självklart när man träffas på en datingsida. det är ett lotteri och oftast precis som andra spel så drar jag nitlotten. Men inte den här gången

Han var min största vint någonsin.

Jag visste inte då att jag delade priset med minst en annan kvinna.

Jag är tillsammasns med en sexmissbrukare. Det har jag insett efter otaliga gånger av otrohet.

Det värsta är inte otroheten i sig utan alla lögner.

Och att jag utvecklar ett kontrollbehov som är osunt.

Det är det värsta att sitta på nätet i timmar och leta efter hans olika profiler och att så fort tillfälle ges gå igenom hans telefon eller hans dator.

Alla konfrontationer som inte leder någonstans alla kvinnor jag tagit kontakt med för att berätta sanningen. Listan kan göras lång på förnedringen.

Så vad finns kvar av känslor till dig?