Visst hade vi det bra? Och vi var båda överens om att vi haft fantastisk tur som träffat varandra. Det är inte enkelt när man passerat 40 år och åter hitta någon att tycka om. De flesta som är bra är redan upptagna. Idag kan jag tänka att du hade tur men jag hade egentligen inte lika stor tur med tanke på all den problematik som finns runt dig. Nåväl jag minns trots det hur ljuvlig vår första tid var. Vi kunde knappt vara ifrån varnadra. Vi skrattade, älskade och pratade i timtal. Man har mycket att prata om i början innan man känner varandra. Åh jag var så lycklig att jag träffat dig. Du var annorlunda och det gjorde också att våra olikheter gjorde det extra intressant.

Det fanns så mycket att utforska hos dig. Jag som levt mitt trygga förortsliv  mötte dig som tagit dig ur ett minst sagt kaotiskt liv. Jag blev väldigt imponerad över att du lyckats bli fri från droger, ordnat jobb, skaffat lägenhet och lyckats ha en fin relation med dina barn. trots att du svikit dem många gånger. 

Du var så positiv och full av livslust som du smittade mig med. Jag uppskattade din spontanitet och din glädje.

Sedan skulle det visa sig att din insikt inte var så djupt förankrad i dig själv som jag först trodde. Du skyller gärna alla olyckor som drabbar dig på andra och du är en ganska så bitter människa i grunden som känner dig misslyckad och har dåligt självförtroende. Men du maskerade detta väl för mig eller också var jag bara förblindad och inte kunde se på grund av det.

Din impulsivitet som jag uppskattade i början förvandlades till oberäkenlighet och att jag aldrig riktigt kunde lita på att saker vi bestämt verkligen skulle genomföras. Då fattade jag inte att det berodde på att du hade dina trippar med droger och att det var därför som du ibland försvann och var oanträffbar eller att du träffade andra kvinnor.

Det kunde jag inte ens tro att det var möjligt. Vi som var så ruskigt kära varför skulle du ha behov av att träffa andra.

Tiden gav mig svaren. Jag börjde sakta inse att du levde ett slags dubbelliv.

Och när du förstod att jag förstod så visade du upp ånger och du berättade hur svårt det är att hålla dig helt borta från drogerne. Men att ditt mål och absoluta önskan var att helt sluta. Men du behövde tid och tid fick du.

Jag kanske är en enfaldig dåre som trodde och fortfarande tror att du kan om du verkligen ger dig sjutton på det.

Efter ett år ungefär så blev det allt mer sällan som du tog droger. Det gick flera månader emellan och jag tänkte att det skulle plana ut alltmer. 

Då min vän visade det sig att den nya drogen hette kvinnor  som du träffade och förförde mest verbalt på nätet. Några få hade du även träffat ett par gånger.

Och så ångerfull och förnekande du var. Jösses. Och jag tror verkligen att du var och är ångerfull. För jag vet att jag är viktig för dig. Det känner jag på alla plan. Men du är missbrukare och har ett stort och svårt problem som jag inte vet om du kommer kunna ta tag i.

För det värsta är att du verkar tro att det ska gå över av sig själv. Och det min vän kommer det inte göra.

Undrar hur mycket tid du behöver den här gången?